Gullkrage, pipdån, humlesuga – växer de fortfarande nästa sommar?

Mellan storpolitikens rallarsvingar dök en enkel tanke upp: En kringgående rörelse är bra under stundom i stället för rakt på. Som den här: När en pratar om natur och miljö är det en fördel, rent av en förutsättning, att känna till namn på djur och växter. Då kan man benämna exakt vad det handlar om. Många blommor och fåglar har så vackra och poetiska namn. Hör så det griper tag i en med namn som Saronslilja, nattljus, nattskatta, aftonfalk. Eller lyss till blåtåtel, isop och skohöstarr – fantasin rister som i en aftonritt. Flenkämpe, sommargylling, daggkåpa går heller inte av för hackor.  Människor har hittat på de mest underfundiga namn allt sedan både växter och människor flyttade in till Skandinavien efter istiden – måste nämna brokskiten och käringfis också.

Att ströva i skog och över äng och ta in med alla sinnen detta stora blir mer fullödigt om man kan säga ”Se – där är en slåttergubbe som jag inte sett på 11 år!”. Att studera och se förändringar och berätta är ekvivalent med kunskap om arternas namn. HUR 17 SKA DET ANNARS GÅ TILL?!

Vad lär sig då barnen i skolan enligt läroplanen på artbestämningsfronten? Att namnge ”några växter och djur” är ett mål enbart på lågstadiet. Äldre elever ska kunna samtala, diskutera och resonera om frågor som rör exempelvis ekologisk hållbarhet. Hänger inte det i luften utan ord att beskriva förlopp som t.ex. innebär utrotning av arter? Naturens Syster ställer sig undrande då utrotningen av arter nu går  mellan 10 till 100 gånger snabbare än den borde.

Nytt på textilfronten: Nu sömmar Naturens Syster på en textil som består av hopsydda tygbitar. VÄLDIGT SNYGGT BLIR DET DEN SOM UNDRAR!

Bilder: Slåttergubbar – tro det eller ej; Tidig snö i Småland; Broderade sentenser från fordoms dar; Vår fruktpåse att ha med sig i affären för frukt och grönt; renlavar i mjuk skön mossa (några kan en få ta till adventsljusstaken)