Brodera i lingonplockar-tider

BRODERA MERA är det något som heter här hos Naturens Syster, strax ska vi berätta om japanska broderitekniken sashiko. Men först om Lingonplockning.  Ett högst påtagligt begrepp inom kort, hos Naturens Syster och för andra hängivna.

Under många århundraden har dessa skogens röda guld med sina vitaminer hållit skörbjuggen borta. Fick lingonen ligga i vatten höll de sig ända till våren utan både gifter och konserveringsmedel. Lingon, Vaccinium vitis idaea, ungefär bär, vin från berget Ida! I “Drottning Grågyllen” av Moa Martinsson plockar några barn lingon:”Klara kryper tyst tuva efter tuva. Inte ett lingon kvar där hon gått fram. Ulla ser bara efter mer och mer, springer ifrån en rätt bra tuva till en annan där lingonklasarna ligger i drösar på varann……..Ulla är gnidig i skogen. ……inte riktigt juste heller. Det anses ohederligt att springa före och riva bort det bästa.” Ja, fy 17 för o-justa metoder skriver Naturens Syster under på! Men vad gjorde man inte för att tjäna några ören för att få mat på bordet.

Men nu tar vi MER OM BRODERI. Sashiko heter således en gammal teknik från Japan. Grunden för denna är att sy samman tyglappar så det ser snyggt ut, lagning helt enkelt. Denna teknik har utvecklats på det mest fantastiska sätt och nu är det helt enkelt en riktig lyxteknik. Och utfört med vanliga, enkla tråckelstygn rätt och slätt. Ibland är det bara för BRA! I tider som dessa med en favör åt att nyttja gammalt tyg är det en klar fördel att excellera med snygga sammansättningstekniker för att uppnå ett maximalt tjusigt slutresultat. Inte en suck att förneka detta faktum. Detta är en rundgående manöver i förväg för att varsla vad som komma skall småningom.

Bilder att hänföras av: Metallsnodd går utmärkt att nyttja till vår nya sektionsgardin av gammal lakansväv: LEJONGAP. I VINRÖD BOURGOGNE är det här; Underskön vy med massor av skönheter från en underbar plats, i smyg som ju också särskilt roligt; Slutligen flera ljusgula lejongap med skönt blått (gurkört?, vallört?, annat?)